fear

Okej, det första jag ser när jag öppnar dörren är en svart gestalt stå blixtstilla i backen, och sen springer iväg. Jag hoppas VERKLIGEN att det var grannhunden Zack (är pretty sure)

Sen när jag och wilma gått en bit ser jag, genom luvan och snön, OTROLIGT stora spår i snön. Jag känner hur rädd jag blir i hela kroppen, och knyter min hand, med mina tumvantar, och jämför storleken.
Tass spåret är lika stort som min hand...
(Pappa har sagt att vargspår är lika stora som en knuten hand, och så såg jag vargspår förra vintern, vilket freaked me out ganska mycket, eftersom dom var huuuge och jag är så rädd för vargar? haha )

Så jag vänder om direkt och springer (SPRINGER) till baksidan av vårat hus, där wilma blir jätteförtjust i några andra spår. När jag såg spåren så bad jag till gud att det inte var vildsvinsspår. Jag klarar inte det här. Det är för mycket haha.

Jag har alltid varit rädd för att gå ut i mörkret på vintern, inbillar mig om rävar och vargar och god knows what.
Så snälla gud, det får inte finnas vargar vid vårat hus.

Kommentarer
Postat av: jossan

hahaha lovar att det är vildsvinen som vi snacka om förut

2010-01-27 @ 18:41:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0